...och därmed den andra fästingen jag ser på något av mina djur. Äckliga, men fascinerande :D Provade för ett par år sedan då jag praktiserade på veterinärkliniken att dränka en i sprit och sedan titta på den i mikroskop. Och vilka käkar den hade! Tufft.

Men för att komma tillbaks till Benny... han var såååå duktig och matte är sååå stolt! :D Sen att matte kanske inte är den bästa på att ta loss fästingar är en annan femma. Köpte för två år sedan en fästingplockare, men har nu insett att den modellen var skitdålig. Det blir till att köpa en ny snart.

Idag hann jag, förutom en lång picknick, släppa ut hönsen på grönbete för första gången. Och vad de tyckte att det var gott med färskt grönt! :D Jag insåg att med dem i trädgården behövs varken mossrivare eller gödning, vilken är kanon. Vad som itne är så jättekanon är att även gräset gav de sig på. Ajajaj... vad ska pappa säga? ;) Nejdå, han tyckte att det var roligt. Speciellt när en av dem fick upp en lång mask som hon snabbt slurplade i sig som Lady och Lufsen slurplar spaghetti på julafton.
Sen finns det inte så mycket mer att säga. De hade roligt och här kommer lite bilder!

   

Idag kom Ida och jag på att vi skulle ha picknick. Och att vi skulle cykla dit. Vilket innebar att jag skulle cykla med den inte allför lugna Benny vid min sida. Vi hade övat en del innan, men inte så värst mycket. Några turar i parken, runt, runt, runt.... Tills matte blev less ;) För att underlätta så hade jag funderat länge på att köpa en tillsats till cykeln som han kunde sitta fast i. Sagt och gjort - jag rev ut rabattkupongen ur Arken-tidningen, slängde mig på cykeln och spurtade mot stan. Jag kom hem igen en kort stund senare, 400 kronor fattigare och med en s.k. "sprinter" som skulle skruvas fast kring cykelns ram. Ungefär en och en halv timme - och sex muttrar som skruvats av och på ett dussintal gånger - satt den på plats. Lite mindre justeringar fick göras för att inte hälen skulle slå i den då man trampade, men det fick min far göra när han kom hem.
Kakorna var bakade och saften blandad när vi äntligen skulle fara iväg kring tvåtiden. Jag cyklade samtidigt som Ida, trots att jag hade en mycket kortare väg. Detta för att i värsta fall, tänkte jag, skulle få gå hela vägen. Han är ju som sagt lite yr, min Benny. 

Först såg vi en fin plats med gräs (trodde vi) intill vattnet. Efter att ha korsat en lagom mysig sumpmark kom vi fram, och det visade sig att det inte allt var gräs, utan en bädd av vasstrån. Såna där torkade, ljusa, som brukar ligga på vissa ställen kring en sjö. Det sviktade mysigt, tänkte vi, så vi stannade där ett tag. (Vad det egentligen berodde på var att ingen av oss - förutom Benny förstås - ville korsa sumpen igen).

     

Vi fikade lite och löste lite korsord i solen, innan jag sa att vi skulle cykla vidare. Jag hade inte riktigt släppt min picknickdröm om att ha det mysigt vid vattnet på gräs, så vi fortsatte.
Vi cyklade på, och vi var med om några omkörningar av galningar, och Benny som helt plötsligt skulle göra nr 2 i farten. Där blev det en liten tvärnit. Stackaren! (:

Väl framme gick vi över den gröna åkern och satte oss intill vattnet. Problemet var bara att där fanns det brännässlor, så vi fick flytta upp en bit. Men det gjorde detsamma - för där i det höga gräset var det lä.
Efter en stund skällde Benny på något som inte fanns, och började äta på något en bra bit bort i gräset. Han kom inte vid inkallning, så jag tänkte lugnt att det var väl något väldigt gott han hittat. Han kom dock efter en stund och lite ilska i mattes röst, tuggande på något. Jag sa loss, och han släppte mycket riktigt ner en benbit i gräset bredvid mig. Han glömde snart bort biten och gick och badade istället.

Efter det hände det inte så mycket, vilket var skönt. Jag och Ida snackade lite skit, och packade sedan ihop våra saker. Klockan hade blivit halv sex och det var dags för hemfärd.

       
    

...for vi upp till Piteå för att hämta en liten hanvalp. Jag var självklart glad och upprymd, men samtidigt orolig och nervös. Tänk om han inte skulle älska mig? Och ännu värre: tänk om inte jag skulle älska honom? Jag visste inte då att han skulle komma att bli min bästa vän.
Idag för ett år sedan tog vi lille Benny från sin mamma och sitt hem, och ändå verkade det som om han var världens lyckligaste hund. Han var så glad i allt och alla, och han var, och är, den coolaste hund som jag lärt känna. Jag hoppas att vi får många år tillsammans, du och jag Benny. För jag älskar dig! <3

Nu är det som sagt var verkligen på tiden att jag lägger in något - det var någon MÅNAD sedan sist. Skäms Evelina!
Men jag har verkligen haft fullt upp. Siktet på MVG i allt tar verkligen på krafterna. Bandyn la jag av med p.g.a. brist på tid och intresse (vilken också resulterade i noll träning). Skärpning efter nyår! Både med bloggandet och träningen. Här hemma ska vi ha "biggest looser", och jag lovar att jag kommer vinna! (Utomlands med Caro till Sunny Beach i sommar - då måste man vara fit!!!)

Vad som har hänt här hemma är typ ingenting. Benny och jag har gått en vardagslydnadskurs och han var nog stökigast av alla. Men det är lite positivt eftersom det beror bara på att han älskar alla och vill leka med alla. Tyvärr vill varken matte eller någon annan det.
Dock träffade han sin älskling - en gul fransk bulldog som heter Solveig. De är så söta <3

Benny har också fått sin efterlängtade hundgård på skolan. Och nu när matte får längre luncher så kanske han får följa med lite oftare - i alla fall om storebror får jobb och inte går hemma och latar sig hela tiden ;) Men bussen är ju rena döden för ekonomin - 29kr enkel resa till eller från skolan utan busskort. Med busskort hamnade det på 16kr enkel resa, men då måste man åka varje dag för annars höjs det igen. Det blir över 600kronor i månaden. D.v.s. hälften av allt jag får att leva av. Att de tar betalt för hundar på en buss som går till ett naturbruksgymnasium överhuvudtaget! Rena rama bullshit.
Men så är det med det... Bilden nedan är från då han var med sin polare Atlas (en labb/flat-blandning) en geggig dag. Det blev till att bada honom sen vill jag lova!

    

Nu är det dags att leta upp en juklapp till min älskling, vet itne riktigt vad han ska få, men det kommer nog vara smarrigt! ;)
Av mormor önskar han sig en hurta overall :) Men de är ju SÅ DYRA!
Men söt skulle han vara utan tvekan!

Och appropå overaller så älskar han snö! (vilken hund gör inte det?) När han går så släpar han tungan i backen - och det ser ganska lustigt ut  vill jag lova! ;)
Och när han doppar ner hela ansiktet så han ser ut som en snögubbe är han såååå söt :)



GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!
/Önskar Benny och matte Evelina\

Den enda sak Benny skäller på är krattan. Och läskiga människor. Läskiga människor var lite svåra att framkalla när jag skulle lära honom skall, så det blev till att ta fram krattan ;)



Det blev en väldans massa löv i höst...

  

Är han inte för söt????? :D (Fast nu tog han bara ett. Han kanske är kamerablyg? ;) )

Benny har fått en ny idol, och det är min klasskompis Linnéas hund Bobbo. Titta bara på hur kär han är i honom! :)
Det resulterade i en skogspromenad med svampplockning. Stackars Benny blev helt slut eftersom Bobbo var mycket snabbare och hade längre ben. Han hann knappt med x)

   

Bada blev det ju såklart också, men det var Benny som fick visa Bobbo hur man gör, för Bobbo var en riktig badkruka :O