Hönsen lös för första gången (!)
Idag hann jag, förutom en lång picknick, släppa ut hönsen på grönbete för första gången. Och vad de tyckte att det var gott med färskt grönt! :D Jag insåg att med dem i trädgården behövs varken mossrivare eller gödning, vilken är kanon. Vad som itne är så jättekanon är att även gräset gav de sig på. Ajajaj... vad ska pappa säga? ;) Nejdå, han tyckte att det var roligt. Speciellt när en av dem fick upp en lång mask som hon snabbt slurplade i sig som Lady och Lufsen slurplar spaghetti på julafton.
Sen finns det inte så mycket mer att säga. De hade roligt och här kommer lite bilder!
Årets första Picknick! :D
Idag kom Ida och jag på att vi skulle ha picknick. Och att vi skulle cykla dit. Vilket innebar att jag skulle cykla med den inte allför lugna Benny vid min sida. Vi hade övat en del innan, men inte så värst mycket. Några turar i parken, runt, runt, runt.... Tills matte blev less ;) För att underlätta så hade jag funderat länge på att köpa en tillsats till cykeln som han kunde sitta fast i. Sagt och gjort - jag rev ut rabattkupongen ur Arken-tidningen, slängde mig på cykeln och spurtade mot stan. Jag kom hem igen en kort stund senare, 400 kronor fattigare och med en s.k. "sprinter" som skulle skruvas fast kring cykelns ram. Ungefär en och en halv timme - och sex muttrar som skruvats av och på ett dussintal gånger - satt den på plats. Lite mindre justeringar fick göras för att inte hälen skulle slå i den då man trampade, men det fick min far göra när han kom hem.
Kakorna var bakade och saften blandad när vi äntligen skulle fara iväg kring tvåtiden. Jag cyklade samtidigt som Ida, trots att jag hade en mycket kortare väg. Detta för att i värsta fall, tänkte jag, skulle få gå hela vägen. Han är ju som sagt lite yr, min Benny.
Först såg vi en fin plats med gräs (trodde vi) intill vattnet. Efter att ha korsat en lagom mysig sumpmark kom vi fram, och det visade sig att det inte allt var gräs, utan en bädd av vasstrån. Såna där torkade, ljusa, som brukar ligga på vissa ställen kring en sjö. Det sviktade mysigt, tänkte vi, så vi stannade där ett tag. (Vad det egentligen berodde på var att ingen av oss - förutom Benny förstås - ville korsa sumpen igen).
Vi fikade lite och löste lite korsord i solen, innan jag sa att vi skulle cykla vidare. Jag hade inte riktigt släppt min picknickdröm om att ha det mysigt vid vattnet på gräs, så vi fortsatte.
Vi cyklade på, och vi var med om några omkörningar av galningar, och Benny som helt plötsligt skulle göra nr 2 i farten. Där blev det en liten tvärnit. Stackaren! (:
Väl framme gick vi över den gröna åkern och satte oss intill vattnet. Problemet var bara att där fanns det brännässlor, så vi fick flytta upp en bit. Men det gjorde detsamma - för där i det höga gräset var det lä.
Efter en stund skällde Benny på något som inte fanns, och började äta på något en bra bit bort i gräset. Han kom inte vid inkallning, så jag tänkte lugnt att det var väl något väldigt gott han hittat. Han kom dock efter en stund och lite ilska i mattes röst, tuggande på något. Jag sa loss, och han släppte mycket riktigt ner en benbit i gräset bredvid mig. Han glömde snart bort biten och gick och badade istället.
Efter det hände det inte så mycket, vilket var skönt. Jag och Ida snackade lite skit, och packade sedan ihop våra saker. Klockan hade blivit halv sex och det var dags för hemfärd.
Sista skolveckan!
Vad som händer är hemma är att jag hämtade mina sommarhöns i lördags, fyra stycken, och jag får två ägg om dagen. Jätteroligt!!! Benny däremot tycker inte att de är så roliga, mer läskiga... De är djur som man verkligen måste skälla på, anser han. Två av hönsen är jättesociala och nyfikna, och ska absolut se allt man gör inne i hönsgården. Om man försöker gå in med en burk (=MAT) så blir man mer eller mindre överfallen av hönsen som kommer springande mot en... Det kan ju vara något supergott och de vill de ju inte missa!
Nästa dag det är bra väder tänkte jag försöka gå ut med kameran och fota litegrann. Då får ni se både hönor, hund och kanin - i en enda röra! ;) Som sagt var, vårt liv är en cirkus!
Idag för ett år sedan...
...for vi upp till Piteå för att hämta en liten hanvalp. Jag var självklart glad och upprymd, men samtidigt orolig och nervös. Tänk om han inte skulle älska mig? Och ännu värre: tänk om inte jag skulle älska honom? Jag visste inte då att han skulle komma att bli min bästa vän.
Idag för ett år sedan tog vi lille Benny från sin mamma och sitt hem, och ändå verkade det som om han var världens lyckligaste hund. Han var så glad i allt och alla, och han var, och är, den coolaste hund som jag lärt känna. Jag hoppas att vi får många år tillsammans, du och jag Benny. För jag älskar dig! <3
